På söndag så styr vi bilen mot Nyköping för att provrida en häst som är efter Tap In precis som Camillas sköthäst fantasi och Sandras systers häst Nino som också är efter Tap In. Ska bli väldigt kul och se hästen och provrida den.
Så snart kanske jag är häst ägare så jäkla kul och skönt.

I löördags när jag åkte ut till stallet så det ända jag kännde va att det ska bli sååå skönt att slippa det här, inte för Durbins skull då utan allt annat. Tycker verkligen synd om den hästen eftersom de flänger runt på han som om han vore ung men häst kraken blir 30 år nu i mars. Sen så rider de med en sadel som inte passar som trycker på musklerna brevid manken så han blir lång och hänger i hackamoren och när han inte gör det så slänger han upp huvudet i ren protest fast han går framåt ändå. däremot när jag rider barbacka så finns det inget som trycker mot de där musklerna han blir inte lång och tung och slänger aldrig upp huvudet, om det inte är så att han reagerar på något inne i skogen om man rider ut.
Lillkraken egentligen så känner jag en skuld till han att vara kvar men jag klarar inte av allt de andra längre, det har gått FÖR långt. Att inte ha kunskap är en sak, men att inte ens bry sig det är en helt annan sak bara man kan rida och ha kul.

Jag skriver mer sen på söndag om hur det blir med hästen.